Att offra ett rum

Idag gick jag in i vårt badrum för att föna håret. Där plaskade sonen i badkaret och mannen stod vid bänken och läste sportsidorna med en kopp kaffe i handen. Då utbrast mannen: "- En sån tur att vi har ett så stort badrum. Hur skulle vi annars fått plats här?” I mitt inre såg jag för mig samma situation fast fördelat på kanske fyra kvadratmeter inklusive inredning. Ja, det hade blivit lite trångt och det här känns faktiskt inte bara som ett badrum utan som ett familjerum. Jag drar mig till minnes den ångest jag hade när vi byggde bort ett vackert kvadratiskt hörnrum till förmån för detta stora badrum (en del av rummet blev även en del av hallen). Men nu ångrar jag mig inte en minut!

Badrum uppe eller nere?

Vi har byggt en badrum på bottenvåningen, nära vardagsrum och kök och vi planerar att ha ett duschrum på ovanvåningen nära sovrum och klädkammare. I ett danskt inredningsprogram kommenterade en inredare en liknande lösning som fanns ett hus. Hon tyckte det var en dålig lösning. "- Tänk att gästerna ska behöva möta en i handduk när man är på väg ut ur duschen". Jag kan i och för sig känna igen situationen att man duschar i sista minutern innan gästerna kommer. Men i sista minuten skulle jag nog välja duschen på ovanvåningen. Badrummet väljer jag när jag har tid för ett långt njutningsfullt bad. Då är det inte heller dumt att ha nära till resten av familjen, mannen som spelar bra musik på stereon och kanske förbereder någon god middag. Eller omvänt: sonen som är i badkaret nära kök och vardagsrum där man själv rör sig.