En liten flicka var på besök hos oss i helgen. Hon undrade varför vi har så mycket spindelnät hos oss.
På något sätt blir man hemmablind och ser inte längre de skrymslen och vrår som tacksamma spindlar väver sina nät. Man lägger sin städenergi på de ytor och platser i vårt hem som är färdga och fina. De ytor som är "byggplats" städar man inte alls. Den lilla flickan fick visa mig spindelnäten. Jodå, där i tegelmuren som inte är igenmurad och där putsen delvis är borta finns det visst ett spindelnät, och där i den gamla träväggen av brädor och vass som delvis är riven.
Jag gav henne förklaringen att spindlarna är våra husdjur och att de faktiskt får bo hos oss. Var skulle de annars bo? Det tyckte flickan var bra för hennes mamma slängde ut deras spindlar.
Det är tur att ingen i familjen är rädd för spindlar - eller kanske just därför.
PS!
Ibland är det bra med många spindlar i huset. När jag skulle göra en tipsrunda vid Halloween för barnen på skolan, var den sista och utslagsgivande frågan hur många levande spindlar som fanns i en glasburk. Spindlarna hade jag fångat in i vår källare. Den slutfrågan blev i lång tid omtalad med skräckblandad förtjusning både i hem och skola.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar