Nu har det gamla soffbordet åkt ut. Bordet vi tog över med huset från gamla fru Bergman. Det bar många spår från sitt liv i huset: Fru Bergmans rullator hade lämnat märken på bordsbenen. Bordskivan bar spår från vår sons lek och ritande. Lacken var nästa bortsliten för att jag har plastat in böcker och kortmaterial med bokplast. Innan vår son föddes åt jag och min man alltid våra vardagsmiddagar vid bordet framför TV:n. Avsaknaden av lack har gjort att fett fläckvis hade trängt ner i träet. Det har snickrats på bordet och det har ibland fått fungera som sågbock. Jag tror till och med att bordet någon gång har varit ett innebandydmål ståendes på ena långsidan.
Det kändes lite sorgligt att slängda ut det gamla soffbordet. Samtidigt känns det fantastiskt att ett soffbord kan leva ett så rikt liv. Nu har vi beställt ett nytt soffbord. Jag tror inte det kommer att bli en del av familjen på samma sätt - inte på många år i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar